Grottor

Fjäll 19     

      

 

    

Grottor

På schemat har vi en vecka som heter grottor, tanken är att man ska få grundläggande förståelse om hur det är att krypa i grottor och tankar om vad som skiljer sig i metoden att guida.

Vi fick följa med Jörgen och Fredrik som driver JF-Äventyr till två olika grottor i Norge, Hammarnaesgrottan och Jordbrugrottan. Dessa grottor har väldigt skilda karaktärer och det var kul att få se båda.

Hammarnaes hade långa stora gångar med mycket sand och lera, trånga kryphål, gallerier med droppsten och andra formationer. Och möjligheten att komma ut i friska luften på en klipphylla och kunna sitta där och fika var otrolig. Hela systemet är 5 km men vi hann inte igenom hela. Det som tar 10 min på backen räknar man med att det tar ca 1 timma under jorden. Med bilresa dit och hem till tälten i Hemavan blev det en heldag och ett och annat ömt knä av all krypning. Först blev vi guidade och fick se de olika typerna, testa olika metoder för att ta sig fram och att krypa i en riktigt trång men kort passage. Under tiden pratade vi om vad man ska tänka på när man går i grupp med turister vilket skiljer sig markant från att gå i gupp på marken. Eftersom man på många ställen måste gå på led och att första och sista personen inte kan prata direkt med varandra. Det är då viktigt med samlingar i större rum för att ge information om vad som kommer att hända på färden. När vi vände tillbaka fick vi själva chans att testa att guida, man kan ju konstatera att det absolut inte såg lika ut från andra hållet. När vi väl kom ut ur grottan väntade den största prövningen, att ta sig ner över stenskravlet. Det var svårt i dagsljus och skulle nu passeras i mörker. Kanske den viktigaste delen i utrustningen för grotting kom åter till användning – pannlampan!

Dag två och till Jordbru iklädda grottingutrustningen som består av oöm overall, knäskydd, stövlar, vattentäta vantar, hjälm, panlampa och med matsäck packade i vattentäta påsar gav vi oss ner i ett litet hål i marken. Man kan nästan likna det lite med Alice i underlandet för det öppnade sig en helt ny värld där nere. Smala, slingrande gångar formade av forsande vatten. De långa gångarna med mjuka former tog oss neråt och neråt tills vi kom till den mycket rymligare huvudgången. Efter lunchen skildes våra vägar, de flesta gick uppåt i gången för att komma till ett vattenfall. Och några neråt, med högt till tak och vatten längs botten ringlade gången sig fram till ett stort hål på bergväggen. Den sista biten var vattnet alldeles för djupt så vi tog oss inte ända fram men man fick en glimt av den fantastiska utsikten. På väg tillbaka för att mötas upp vid den lilla sidgången som vi kom ifrån fick vi återigen träna stämklättring över de lite mer vattenfyllda passagerna och ett par minuter sena mötte vi upp resten av klassen. Rätt snabbt förstod vi att det var lite besvärligare att gå uppåt en neråt i de smala gångarna men tillslut var alla uppe vid det lilla hålet ut till marknivå. En och en ålade vi ut i dagsljus igen och dag två var till ända. Hemfärd väntade och vi åkte till Hemavan, packade ihop tälten sa hej då till våra instruktörer och for tillbaka till Storuman.

-Fredrika Thomasdotter-

 


Foto: Magnus Brogren 

Foto: Magnus Brogren

Foto: Magnus Brogren

Foto: Magnus Brogren

Foto: Magnus Brogren

Foto: Magnus Brogren

Foto: Magnus Brogren