Pieljekaise

Fjäll 19     

      

 

    

Pieljekaise

Höstfärger och värme eller vintervitt och snårblåst. I brytningen mellan årstider måste vi räkna med snabba växlingar, särskilt i fjällmiljö. Detta vet vi nu. När första snön faller på tältet och vinden viner känner jag mig liten. Lugn, men i en miljö som inte är för oss. Egentligen. Friluftsliv är ibland svårt på sommaren, men den stundande vintern kommer att ställa mycket högre krav på oss. Vi har vår utrustning, utan skydd av denna står vi nakna. Utanför soväcken är det kallt, utanför tältduken ännu kallare. Utan våra kläder är vi chanslösa i de flesta miljöer här på jorden. I kalla områden, som denna, sätts detta på sin spets. Nu ska det sägas, att termometern inte visar kallare än 6-7 minusgrader och att temperaturen håller sig kring nollstrecket under dagen.

Först iväg längs leden är Mirja eller Kryckan, som är hennes smeknamn sedan dag ett i augusti. Hon är en kämpe, men behöver lite försprång. Hon bröt bägge benen i våras och jobbar hårt för att komma tillbaka till gammal god form. På väg upp genom björkskogen från Jäkkvik ser vi lövens fina färger, men tyvärr hade de flesta löven blåst ner under helgens storm. Ungefär en timme vandrar vi innan vi når trädgränsen. Där finns en mysig stuga som vi pausar vid. Joel har lärt oss att byta strumpor ofta, även här passar vi på att lufta fötterna. Det är skönt att svalka dem, särskilt för mig som är så varm i kängorna. Vi njuter alla av det snacks vi har i ryggsäcken. Jordnötter och choklad har jag alltid med mig. Vissa har bakat egna energikakor, det måste jag prova nästa gång.br

Väl framme vid parkgränsen, några kilometer senare, tar vi nästa paus. Håkan spanar efter djur, men utan resultat. Det är nämligen för älgarna, björnarna och järvarnas skull vi är här. Håkans stora specialitet är just älgar och han har skrivit en bok om de samma. Vi är alla förväntansfulla och hoppas givetvis att storälgarna ska komma och visa upp sig. Vi får lära oss olika läten för att locka dem. Alla försöker, vissa lyckas. Framme vid lägerplatsen har vi en samling och får detaljerna inför morgondagen. Vi måste upp tidigt för att spana. Spänningen ligger i luften när vi sitter runt elden, men snart smyger en efter en in i tälten och somnar.

04.45 väcker de andra mig. Vi ska gå iväg så snart som möjligt. Det gäller att vara på plats innan gryningen. Det är fortfarande mörkt och vi tänder våra pannlampor. Vi följer Pieljekaises sydliga sida mot en höjd med ett öppet myrlandskap nedanför. En perfekt plats för att spana alltså! Jag och alla med mig har fått upp värmen efter promenaden, så vi sätter oss ner med kikarna. Magnus är den som först får syn på den, en ståtlig tjur - Håkan gissar på 18 taggar. Tyvärr är den väl långt bort, utan kikaren hade vi aldrig sett den. Det är en mäktig känsla att se den gå och äta. Oberörd av den kyliga morgonen, perfekt anpassad för detta klimat.

Efter frukost delar gruppen upp sig. Några följer med Håkan för att locka på mera älg, men jag, Amanda, José och Nora bestämmer oss för en tur mot Pieljekaises topp istället. Det är en strålande fin dag och vi ser alla fram emot uppgiften. Vägen upp blir bitvis stenig och brant, men med tungan rätt i mun står vi snart på toppen. Det ligger snö och vi formligen njuter av varje sekund där uppe på 1138m. Toppen står ensam i landskapet, vi hade hoppats på en fin utsikt. Men, moln är också fint... När vi ändå är på höjderna vandrar vi också till den andra toppen. Pieljekaise betyder örontopparna, de två ser ut som ett öra uppifrån.

De följande två dagarna ägnar vi åt orientering. Jag och Nora följs åt bägge dagarna. Vi var i samma grupp även under fjällsäkerhetsveckan, då vi började träna orientering. Vi turas om att ta kompassriktning, det fungerar bra. Det första målet, en liten tjärn på kalfjället, tar ganska lång tid att hitta. Detta är ett område med många små kullar, det är lätt att tappa bort sig. Vi hittade rätt och bestämmer oss för ytterligare tre små tjärnar vi vill hitta. Nu går det bättre och snart är vi framme vid lunchstället. Där har Mirja gjort upp eld, vi är alla blöta, det är skönt att torka lite vid elden. Några går tillbaka till tältlägret efter lunch, vi andra följer Håkan och lockar på älg. Tyvärr helt utan resultat.

Sista dagen vaknar jag med med snö i absiden, (som du kan se på bild ett). Jag har väldigt mycket tålamod och även denna situation tog jag med lugn. Vissa stunder är givetvis jobbigare än andra. Att inte få ner fötterna i stelfrusna skor är ett sådant tillfälle. Eller att vakna på natten och behöva göra armhävningar för att hålla värmen. Eller när man spiller ut sin nylagade mat på marken. Eller, eller... Det är i sådana tillfällen jag plockar fram min rutin, finner mig i det som hänt och skrattar åt missödet. Detta skulle bli en omväxlande, ganska tuff dag. Först orientering över kalfjället i snöstorm. Sedan ner i den snötyngda, oerhört vackra björkskogen. Vintern lockar oss alla. Sista natten tältar vi ungefär fem kilometer från Viejienjuonne, där Bengt dagen efter hämtar upp oss.

En tur med två dagar höst och två dagar vinter i nationalparken är till ända. Brytningen mellan årstider är det nog den svåraste tiden att vara i fjällen. En dag torrt och fint, den andra är det skidföre. Jag är glad att vädret blev som det blev med regn, sol, blåst, snö, dimma - ja allt man kan tänka sig. De erfarenheter jag samlat på mig under dessa, lite svårare förhållanderna, kommer jag för alltid att ha nytta av.

 -Morgan Sjöström-

 


Foto: Josefin Zackrisson

Foto: Magnus Brogren

Foto: Josefin Zackrisson

Foto: Josefin Zackrisson

Foto: Josefin Zackrisson

Foto: Josefin Zackrisson

Foto: Josefin Zackrisson

Foto: Josefin Zackrisson

Foto: Josefin Zackrisson