Fadderturen

Fjäll 19     

      

 

    

Fadderturen

Solen lyser när vi anländer till Adolfsström, som är startpunkten för vår vecka på fjället. Vi parkerar bilen och letar rätt på var Kungsleden fortsätter söderut. Den tar vid där vägen slutar och följer sjön Irafts östra sida. Detta är vår s.k. faddertur, tillsammans med några av förra årets fjälledare. Vi tar oss genom vacker björkskog, som bitvis färgats gul. Än är inte höstfärgerna här på allvar, men det syns tydligt att sommaren snart är förbi. Tidvis är det lite besvärlig terräng, jag snubblar till på rötter och stenar längs stigen. 

Efter paus med snacks och vatten tar vi oss den sista lilla biten till Bäverholmen och dess vindskydd. Här stannar vi för natten. Vissa passar på att svalka sig i Laisälven, andra tar igen sig i solen. Det är en vacker klar kväll och direkt när solen går ner bakom fjällsluttningen blir det jättekallt. Vi drar oss alla tillbaka och förbereder oss för natten. Jag kryper in under mitt nytillverkade vindskydd, gör ett gäng armhävningar och somnar sedan direkt.

På morgonen vaknar jag precis när solen nått över trädtopparna och det glittrar till i gräset. Det är ett tjockt lager frost på marken och på all utrustning. Det är lite motigt att krypa ur min varma sovsäck, men en sådan här morgon vill jag såklart inte missa. Jag tar kameran och går ner mot vattnet. Mycket fukt samlas längs älven och bildar fin dimma. Några bilder blir det innan det är dags för frukost och att förbereda mig för dagens vandring.

Vi passerar den långa bron över Laisälven, fortsätter uppströms och vidare upp mot kalfjället. Det är strålande sol och vi har alla ett leende på läpparna. Tanken med denna tur är att vi ska få chansen att prata mycket med de gamla eleverna. Jag passar på att fråga om allt mellan olika instruktörer och vegetarisk mat på fjället till utrustning och tips för vinterkylan. Med mycket samtal och fotograferande förlöper dagen och vi slår läger vid Snultjestugan. Nu stod det en ny stuga på plats, efter att den gamla brunnit ner under nyårshelgen 2005.

Ännu en fantastisk morgon med dimma och soluppgång möter oss när vi slår upp ögonen. Alla är tidigt ute och tar itu med morgonrutinerna. Den första gruppen lämnar lägret vid 8.00, vi väntar till 8.30. Tanken är att vi ska gå gruppvis, den väg vi bestämt dagen innan. Jag har sällskap av Amanda och Josefin med hennes två hundar. Första etappen följer vi leden och först en stund innan lunch tar vi av mot …sluttningar. Halvvägs uppe hittar vi lä och äter lunch. Tredje dagen med choklad till lunch. Jag hade läst i Vildmarksboken av Lars Monsen att det skulle vara tillräckligt med energi i 100g mjölkchoklad. För mig fungerade det väldigt bra, jag blev inte heller speciellt hungrig på eftermiddagen. Vi kämpar uppför berget och möts däruppe av regn, dimma och blåst. Vi tar ut kompassriktning och siktar söderut. Det blir en spännande eftermiddag utan sikt, och blöta kommer vi fram till länsgränsen där vi slår läger tillsammans med alla de andra.

Under natten vänder vinden och mitt vindskydd, som är vidöppet på en sida, ger mig inget vidare skydd. Vid 4.30 kliver jag upp, tar på mig halvblöta kläder och promenerar för att hålla värmen. Vindskydd är en fin lösning i skogsterräng, men jag är den första att erkänna att det inte var någon bra idé för kalfjället. De andra börjar vakna till så smått och vid 9.00 kommer vi iväg. Det regnar och är kallt. Mitt på dagen vänder dock vädret helt om och vi får en härlig eftermiddag. Vi passar på att ta oss upp på Aitenjastjåkkes höjder och sedan vidare ner mot Rävfallsstugan. Jag badar i Vindelälven och har en riktigt skön kväll i solen.

Vid 4.30 kommer Joel och väcker mig. Vi måste iväg tidigt. Solen har ännu inte nått ner till dalen när vi börjar vandra upp mot fjället på andra sidan älven. Stigningen är jobbig. Det känns i kroppen att det är tidigt. Väl uppe blir det ändå en mysig promenad och vi kommer fram till parkeringen i god tid. Jag passar på att ta ännu ett svalkande dopp och sitter länge och gottar mig i solen. Turen började i vackert väder och slutade med det samma. Visst är det härligt hur snabbt man glömmer de regniga dagarna?

Ett stort tack till våra faddrar som tog hand om oss och försåg oss med massor av värdefull information inför resten av utbildningen.

- Morgan Sjöström -

 

Foto: Morgan Sjöström

Foto: Morgan Sjöström

Foto: Morgan Sjöström

Foto: Morgan Sjöström

Foto: Morgan Sjöström

Foto: Morgan Sjöström

Foto: Morgan Sjöström