Synskadade

Fjäll 19     

      

 

    

Synskadade

Första delen av veckan

Efter en fiskevecka utan fiskelycka för min del var det bara hem, ladda om batterierna och packa för en ny tur på fjället. Den här gången skulle vi medverka på Friluftsfrämjandets sommarskola för synskadade. Vi hade tidigare i vinter haft en övningsdag då vi ledde runt varandra med halsduk över ögonen och provade olika tekniker och hjälpmedel. Vi var nog alla lite spända och nervösa, tänk om de skulle ramla och det var vårt fel.

Vi hade varit tvungna att dela upp klassen i två grupper då antalet synskadade deltagare var ovanligt få. Första delen av veckan var vi fyra glada fjälledare som drog till Hemavan för att lära oss ledsaga och lära deltagarna om alltifrån utrustning till fågelljud. Efter presentation och lite information om fjällvett och utrustning drog vi iväg mot Solberg där vår tur skulle starta.

Det pustades, stånkades och svettades i den långa backen upp på kalfjället men väl uppe kunde vi njuta av den svalkande vinden och friheten. Vi skulle vara ute i tre dagar med två övernattningar i tält. Hemavan fjällgård hade skickat med oss gott om mat så det skulle inte gå någon nöd på oss. Kvällen kom och vi slog upp tälten och hade en trevlig kväll tillsammans.

Andra dagen skulle visa sig bli en lång dag där det krävdes mycket vilja och kämparglädje. Lägret revs före 10 på morgonen och sattes inte upp igen förrän vi kommit förbi Laisaliden runt 11 på kvällen. Vi gick backe upp och backe ner, vadade över bäckar, både stora som små. Till middag åts det goda köttbullar och potatismos till ljudet av en strömmande bäck. Underbart!

Det här med ledsagning gick överraskande bra. Vi var alla mäkta imponerade av deras förmåga att följa våra fotspår. Mellan oss hade vi ett 1-2 meter långt elrör som gjorde att den synskadade kunde känna om det gick uppför eller nedför eller om det svängde åt något håll. I början försökte vi beskriva alla stenar och hinder som vi passerade i rädslan att de skulle snava, men sedan insåg vi att det gick mycket smidigare om man försökte leda dem runt hindren istället. Och visst snavade de och ramlade ibland, men då var det bara upp och hoppa igen. De hade ett grymt tålamod med att våra misstag.

Efter en strapatsfull och lång dag väntade sedan en något lättare etapp längs Drottningleden ner till Hemavan. Stigen var jämnare och sträckan kortare, vi var bättre ledsagare! Det kändes som rena lyxen att vara framme redan innan middagstid. Till och med så att man han ta sig en bastu.

I Hemavan satt nästa halva av klassen och väntade på att ta över. Vi i första gruppen delade på en kastrull med couscous och tonfisk innan vi åkte hem mot Storuman där pizza på 3:an väntade. José fick smaka på en mer avancerad middag.

-Mirja Andersson-

Andra delen av veckan

Friterade ägg och bacon tillagat på stor platt sten och gropmat var vår mottagande middag för att börja med veckans andra del. Under middag presenterade sig alla nya ledarna och vår plan till de kommande dagarna.

Tisdagen vaknade vi tidigt för att fara till Rutchebäcken, som ligger 30 minuter från Hemavan.  Vi vandrade på en bred och lätt stig bredvid vänstra sidan av bäcken, efter 1 -2 timmar stannade vi för att luncha och uppskatta klippornas konstiga formationer. Våra gäster avnjöt solen och några moddiga badade i det kalla vattnet. Vi försatte efter en lång lunch på vägen upp genom en svår och knöllig stig varför vandringen gick långsam, också för att det var första gången för oss att guida synskadade folk. Typ kl 17.00 satte vi upp tältar och började med att laga middag, då och då under hela dagen levererade Riitta intressanta teoripass om blommor.  Efter middagen hade vi en kvällspromenad ca 2 timmar till en fint utsikt.

Sista dagen hade vi en strålande sol. Vägen ner blev samma stig som förra dagen. Det gick snabbare framför allt för att vi guidade med mycket mer självförtroende. Vi kom fram till bäcken innan kl 11 och där hade vi en lång ficka. Som dagen var så varm passade nästan alla på bada. Resten av vägen blev snabb och vi var på hotellet innan lunch. Där träffades alla en sista gång för att sammanfatta och utvärdera veckan. Alla var glada o nöjda med en vecka med mycket av spännande vandring, utbyte av kunskap, erfarenhet och livet.

-José Sepulveda-